Amningskafé i Kävlinge i juli

Publicerad 2015-05-30 12:09:00 i Amningsfika, Övrigt,

Planen är att börja ha amningskafé regelbundet i Kävlinge utanför Lund i höst, men redan nu i juli kör vi en provtur. Alla som har barn som ammas och alla som väntar barn och är nyfikna på amning är välkomna att komma och fika och umgås med andra ammande föräldrar. Partners är också välkomna. Jag och någon mer hjälpmamma kommer så klart att vara där och kan svara på alla möjliga amningsfrågor, men du behöver inte ha något särskilt att fråga om för att komma och ha trevligt. Du behöver inte heller vara bosatt i Kävlinge och åldern på det ammade barnet spelar naturligtvis ingen roll.

Dessutom har vi fint besök! Evelina, uppväxt utanför Landskrona, är Breastfeeding USA counselor och kommer att närvara och inspirera oss med hur de stödjer ammande i Georgia där hon är aktiv.

Tid: tisdagen den 21:a juli klockan 10:00-12:00
Plats: Kävlinge, ca 20 minuters gångväg västerut från tågstationen
Anmälan: det är naturligtvis gratis (fast något till fikan är alltid trevligt) men vi vill gärna veta hur många som kommer. Om du har Facebook-konto så gå med i Amningshjälpens slutna grupp och anmäl dig i eventet där. Där finns även den fullständiga adressen där vi ska vara. Har du inte Facebook-konto så kan du i stället skicka ett email och berätta att du vill komma så ger jag dig adressen.

Tips till dig som vill amma

Publicerad 2015-05-27 17:55:00 i Allmänna råd,

Det här blogginlägget har legat uppe på min personliga blogg i ungefär ett halvår. Jag tycker dock att det passar bättre här så därför publicerar jag det här också efter några små ändringar.

1. Lita på dig själv, din kropp, din magkänsla och dina instinkter. Och lita på barnet.

Du kan mer om det här än du tror - din kropp är skapad för just det här ändamålet! Lyssna inåt och lyssna på barnet. Lär dig tyda barnets signaler och lägg det till bröstet så ofta som du och barnet vill, kan och orkar. Barnet vet vad det behöver. En bebis kan inte lägga sig till med dåliga vanor, i alla fall inte det första året, så kom ihåg att det barnet vill och det barnet behöver är samma sak. Och amning är så mycket mer än mat!
Lär dig tyda bebis och amma på de tidigaste signalerna

2. Vet att dina bröst kommer att producera tillräckligt med näringsrik mat åt din bebis.

Man hör ibland om mammor vars bröst rent fysiskt inte kan producera tillräckligt med mjölk, men det problemet är mycket ovanligt (även om mjölken tillfälligt kan minska om du blir magsjuk t ex). Ett betydligt vanligare problem är att brösten producerar alldeles för mycket mjölk i början för att vara på den säkra sidan. Och det är okej att klaga över att du har för mycket mjölk och/eller för stark utdrivningsreflex. Din mjölk kommer också att hålla högt näringsvärde oavsett vad du äter eftersom kroppen prioriterar mjölken framför dig själv. För att du själv ska återhämta dig efter förlossningen kan det dock vara bra att äta någorlunda hälsosamt, men pallar du inte det så se bara till att du får i dig vad som helst. Glass? Läsk?

3. Låt det ta tid att få igång amningen och stressa inte.

För många kommer amningen igång utan minsta motgång, men det är värt att ha i bakhuvudet att både du och bebisen behöver lära er tekniken även om amning i sig är mycket instinkt. Du behöver lära dig vilken/vilka positioner som funkar bäst och hur man bäst håller barnet, medan bebisen behöver lära sig att få till rätt tag och suga effektivt. Ni lär er tillsammans. Funkar inte en ställning för er så prova en annan. Dessutom behöver ni arbeta upp mjölkproduktionen (det tar ofta tre-fyra dagar innan den viktiga råmjölken ersätts av den "riktiga" mjölken) så det blir mycket ammande den första tiden. Mer än du tror. Bli inte förvånad om bebisen vill ha bröstet tre minuter efter förra omgången.
Ha tålamod och ställ in dig på ett par månader i soffan eller sängen i sunkiga kläder (eller ännu hellre halvnaken eftersom hud-mot-hud är så oerhört viktigt för amning, anknytning och mjölkproduktion) och otvättat hår. Bunkra upp med Netflix, en god bok, gott att äta och mycket att dricka. Och en stor hög med minihanddukar till att torka diverse kroppsvätskor med (framförallt bebiskräk kanske). Vill du komma upp ur soffan lite så är en bärsjal eller en ergonomisk bärsele fantastiska verktyg (Facebookgruppen Bärsjalar! är bra). Samsovning och liggamning är något som verkligen kan rädda nattsömnen (men gör det på ett säkert sätt).
Illustration av en bebismages storlek - inte konstigt att de behöver äta ofta

4. Ta skamlöst hjälp från allt och alla.

Se till att din partner gör allt i hushållet, inklusive matar dig, så att du kan sitta där i soffan. Se också till att partnern får vara delaktig genom att till exempel bära på och/eller gosa med bebisen mellan amningarna. Studier visar att partnern får mer och mer av samma anknytningshormoner som du får ju mer hen bär och gosar. Det behövs inte amning för den anknytningen. Har du ingen partner så ta hjälp av en familjemedlem eller nära vän så mycket du kan.
Om folk vill komma och hälsa på den nya bebisen så känn först efter att det är okej för dig (var inte rädd för att be dem vänta någon vecka annars) och kräv sedan något i gengäld (disk, tvätt, dammsugning, ett mål mat, gräsklippning…).
Om något känns fel med amningen, om det fortsätter göra ont efter den första veckan eller om det blir sår - var inte rädd för att söka hjälp! Ju tidigare desto bättre, och stå på dig tills du inte längre har ont. För det ska inte göra ont utan det är ett tecken på att något är fel (kort tung- och/eller läppband till exempel, eller dåligt tag av annan anledning eller svampinfektion). Det finns gott om hjälp bara man vet var man ska vända sig. BVC, amningsmottagning och Amningshjälpens hjälpmammor är ovärdeliga. Mer infolänkar finns i slutet av inlägget.

5. Undvik i görligaste mån hjälpmedel som amningsnapp, vanlig napp, flaska eller pump, i alla fall den första tiden.

Den första tiden, ca 4-8 veckor, är extra känslig då amningen behöver etableras; bebisen tränar upp sin teknik och mjölkproduktionen ställs in. Även om ovanstående hjälpmedel kan vara bra i vissa situationer så krånglar de mest till saker.
Amningsnappen rekommenderas ofta lättvindigt av välmenande i ens närhet om man klagar över onda bröstvårtor. Har man väl börjat använda den så kan det dock vara svårt att sedan träna bebisen att ta bröstet utan den och man blir tvungen att fortsätta med den längre än man tänkt.
Napp och flaska kräver, liksom amningsnapp, en annorlunda sugteknik än den som behövs för bröstet vilket kan resultera i så kallad tuttförvirring då barnet får svårt att ta bröstet ordentligt. Napp tillfredsställer också sugbehovet (det är ju det som är tanken) vilket innebär mindre tid vid bröstet, vilket säger till brösten att dra ner på mjölkproduktionen. Och maten kommer mycket lättare ur en flaska vilket kan göra barnet otåligt vid bröstet eftersom det ofta tar en liten stund innan utdrivningsreflexen sätter igång och mjölken kommer. Om man måste tillmata så finns det bättre alternativ som kopp- eller skedmatning, eller tillmatningssystem som man fäster på bröstet så att barnet kan "ammas" ändå.
Att pumpa används ibland som ett sätt att öka mjölkproduktionen, men en pump är mindre effektiv på det än ett barn. Vissa mammor har svårt att få ut något med pump och blir därför oroliga över att de inte har mjölk, men hur mycket man kan pumpa har inte så mycket att göra med hur mycket mjölk man faktiskt har. Det bästa sättet att öka mjölkproduktionen, förutsatt att barnet är aktivt vid bröstet, är i stället att amma ofta ofta och ha mycket tid hud-mot-hud. Det finns naturligtvis situationer då det faktiskt kan hjälpa mjölkproduktionen att pumpa (som att barnet inte kan suga tillräckligt effektivt, kanske för att det fötts för tidigt), men gör det i så fall i samråd med barnmorska och gärna hjälpmamma.

6. Bli inte orolig om bebisen helt plötsligt vill ammas hela tiden, eller helt vägrar att bli ammad.

Barn går igenom både tillväxtperioder och utvecklingsfaser. I dessa perioderna kan barnet behöva amma extra ofta för att beställa mer mjölk (mjölkproduktionen handlar om tillgång och efterfrågan) eller bara för lite extra närhet och trygghet. Och under vissa utvecklingsfaser kan det bli en hel del krångel vid bröstet - vid 3-4 månader är där till exempel en vanlig jobbig period (vet man inte om det är det lätt att tro att barnet är otröstligt för att mjölken sinar, men mjölken sinar inte bara sådär).

7. Tro inte på alla myter kring vad man ska och inte ska äta.

Det allra mesta går inte över i bröstmjölken. Man hör ofta om att man ska låta bli olika gasbildande matgrupper när bebisen verkar gasig, men det är värt att ha i åtanke att bebisar har outvecklade tarmsystem och troligtvis kommer att ha gasproblem oavsett vad du äter eller inte äter. Det viktiga är att inte ta bort alla "farliga" matgrupper bara för att vara på den säkra sidan. Det troligaste är att det inte påverkar det minsta och resultatet blir bara att du blir trött pga vitaminbrist. Mjölkprotein är dock något som kan påverka, men ändra inte din diet på eget bevåg utan utarbeta en plan med BVC/läkare/hjälpmamma. Mediciner är förstås också ett undantag; om du behöver ta något preparat så var tydlig med att du ammar när du pratar med läkaren och/eller kolla preparatet på Janusinfo.
Alkohol är också en sådan sak det snackas mycket om, men där är det bara sunt förnuft som gäller. Det går inte över tillräckligt mycket alkohol i mjölken för att påverka barnet, men naturligtvis ska du inte vara redlös när du har hand om ett barn, och samsov inte om du är alkoholpåverkad.

8. Fokusera på annat än tidtagning och viktmätning.

Återigen, lita på barnet och amma på barnets signaler, inte efter klockan. Bry dig inte heller om hur länge bebisen äter, hur ofta den äter och ta viktkurvor med en nypa salt. Just viktkurvor är något som skapar en hel del onödig oro. De är ett verktyg för att upptäcka om något inte står rätt till, men viss avvikelse är helt normalt. Och kom ihåg att BVC:s viktkurvor till stor del är baserade på flaskmatade barn vars tillväxt är annorlunda så ladda ner apparna Growth eller Graphico (t ex) och jämför med WHO-kurvorna där - de är baserade på helammade barn.
Lita på att du själv kommer att märka om något är fel med barnet. Så länge bebisen producerar de blöjor den ska och verkar pigg och alert (de gånger den är vaken) så har du ingen anledning att oroa dig.

9. Läs på.

Det finns så mycket mer att ta till sig än vad som får plats i ett blogginlägg och det är inte otänkbart att du stöter på myter även på BVC, från läkare, från tandläkare eller till och med från självaste Socialstyrelsen (även om de allra flesta BVC-sköterskor, läkare och tandläkare kan vara ett fantastiskt stöd). Får du råd som känns fel enligt din magkänsla så lita på det och dubbelkolla rådet med någon annan kunnig. Här följer några fler ställen att inhämta information ifrån:

Slutligen: never quit on a bad day!

Om det känns övermäktigt och du inte vill längre (trots hjälp) så säg till dig själv att hålla ut en vecka till. Känns det oavbrutet övermäktigt under den veckan och du fortfarande vill sluta så gör det. Det är inget misslyckande; all amning är lyckad amning!

Om (M)amman Malin

Publicerad 2015-05-27 16:36:00 i Övrigt,

Jag heter Malin och har varit en av Amningshjälpens alla hjälpmammor, dvs rådgivare inom allt möjligt amningsrelaterat. För tillfället har jag paus på grund av små barn och andra livsomvälvningar, men jag hoppas att återkomma som hjälpmamma inom kort.

Jag har själv en liten tös som föddes i augusti 2012, och en liten påg som kom i april 2015. Mitt intresse för amning väcktes i samband med att tösen föddes och sedan dess har jag slukat all amningsinformation jag kommit över. Av någon anledning så är detta ett ämne som jag verkligen tycker är intressant och det är fantastiskt att kunna hjälpa andra att få en positiv amningsresa.

Förutom att vara hjälpmamma så är jag även fysiker (astrofysik och teknisk fysik) på heltid. Jag har bott utomlands i drygt tio år innan jag flyttade hem till Sverige och Skåne med min lilla familj i slutet av 2013. Åren utomlands utbildade jag mig till forskare i skottska Edinburgh och nederländska Leiden, och jag har även jobbat ett par år som forskare i vackra Oxford.

När jag fick min dotter förändrades alla mina prioriteringar. Jag blev aktiv inom La Leche League i Oxford och hade jag inte flyttat därifrån så hade jag nog blivit LLL-ledare. Planen var faktiskt att jag skulle starta en LLL-grupp här i Lund men när jag väl flyttade till Sverige och upptäckte det fantastiska arbete och engagemang som Amningshjälpen står för så bestämde jag mig för att lägga ner LLL-planerna och ägna mig åt att stödja Amningshjälpen i stället. Till slut, efter att ha varit aktiv ett bra tag, så tog jag mig i kragen och läste till hjälpmamma. Nu har jag som sagt tagit paus eftersom det händer lite väl mycket i mitt liv, men amningsrådgivning ligger mig mycket varmt om hjärtat så jag återvänder så snart det andra lagt sig.

Jag hoppas att du hittar vad du söker här. Och gör du det inte så är du alltid välkommen att önska ett ämne eller ställa en fråga. Du når mig lättast via e-post (mammanmalin@gmail.com) eller helt enkelt genom att lämna en kommentar.

Om

(M)amman Malin

(M)amman Malin
mammanmalin@gmail.com

Jag heter Malin och har varit en av Amningshjälpens alla hjälpmammor, dvs rådgivare inom allt möjligt amningsrelaterat. För tillfället har jag paus på grund av små barn och andra livsomvälvningar, men jag hoppas att återkomma som hjälpmamma inom kort.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela