Något som ofta dyker upp i rådgivningar är frågeställningen om ett visst beteende är "normalt". Svaret på den typen av fråga är nästan uteslutande ett rungande ja! Men varför uppkommer sådana frågor? En stor anledning tror jag är myten om den duktiga bebisen och föräldrars förväntningar på hur en bebis "ska" bete sig. I och med att föräldrar också ofta framhåller “duktigt" beteende så förstärks myten och de bebisar som inte lever upp till det här idealet upplevs som påfrestande och föräldrar blir oroliga att något är fel.

Dessutom är det lätt att känna sig otillräcklig som förälder när ens bebis inte är lika duktig som bebisar i ens omgivning verkar vara. Detta trots att ens bebis uppvisar fullständigt normalt och naturligt bebis-beteende.

Men myten om den duktiga bebisen är just det - en myt. Det vi ser som en duktig bebis är i själva verket en väldigt ovanlig bebis och ett undantag. Precis som med photoshoppade bilder så är det helt enkelt omöjligt för de allra allra flesta bebisar att leva upp till idealet. Varför? Vi tar det punkt för punkt; hur förväntar vi oss att en duktig bebis beter sig?

Duktig-bebis-myt 1: en duktig bebis ska inte gråta ofta utan vara nöjd och glad för det mesta.

Verklighet: bebisar kommunicerar alla möjliga behov via gråt och kan därför gråta ofta, särskilt de första två månaderna.
En bebis gråter när hen är hungrig, men också när hen är törstig eller kall eller varm eller rädd eller osäker eller har ont eller har tråkigt eller har fått för mycket intryck eller… Listan kan göras ännu längre. Ofta hjälper det att plocka upp bebisen och hålla den nära, och ofta hjälper det att amma. Att bebis blir ledsen när hen inte är i famnen är inte ett tecken på att något är fel, utan på att hen vill vara i famnen. Sagogrynet har skrivit fint om nöjda barn.
Vi vet att ett genomsnittligt gråtmönster ser ut så här: barn gråter mer och mer tills de blir runt 6 veckor gamla, och sedan klingar det av över ett par månader. Bebisar i den åldern gråter också mycket på kvällen och det är det vi brukar kalla kvällsoro.
Om det känns tungt och överväldigande att vara behövd konstant så kan en bärsjal eller ergonomisk sele vara en enorm hjälp. Forskning har visat att barn som bärs mycket gråter mindre under dygnet. Notera att barn som bärs inte gråter färre gånger än andra barn, utan kortare tid varje gång. Detta kan tolkas som att gråta ofta är naturligt och när bebis får respons på sitt rop så blir hen lugn och trygg och slutar gråta.

Duktig-bebis-myt 2: en duktig bebis ska inte vilja ligga vid bröstet för mycket, och helst bara vilja ammas ungefär var tredje timme.

Verklighet: de allra flesta bebisar vill ammas mycket oftare än så; tre timmar är ovanligt lång tid mellan amningstillfällena.
Uppfattningen att bebisar vill ammas ungefär var tredje till var fjärde timme (eller 6-8 gånger per dygn) är en kvarleva från förra seklet då det ansågs bra att amma efter ett schema så att barnen lärde sig rutiner tidigt. Nu vet vi att hur ofta bebis behöver ammas beror på en mängd olika faktorer (t ex barnets läggning och den ammande förälderns brösttyp) och varierar enormt mellan individer. Så även om din granne ammar var tredje timme så betyder inte det att samma funkar för dig. För de flesta krävs det betydligt tätare amningstillfällen än så för att upprätthålla mjölkproduktionen, särskilt de första månaderna. Dessutom varierar det också mycket över tid så att du ammar väldigt ofta vissa perioder och mer sällan andra. Det har att göra med barnets utveckling, och med hens mentala och fysiska tillstånd. Kom ihåg att amning tillfredsställer många olika behov.

Duktig-bebis-myt 3: en duktig bebis ska sova hela natten.

Verklighet: spädbarn är gjorda för att sova ytligt och vakna lätt; detta skyddar bland annat mot PSD.
Det är fullt normalt att ett barn fortsätter att vakna en eller flera gånger per natt upp över året. Rent fysiskt överlever ett barn åtta timmar utan näringstillförsel från och med ca sex månaders ålder, men det betyder inte att barnet inte vaknar av andra orsaker. Orsakerna kan vara många - sugen på mat, törstig, rädd, har ont, mardröm, närhetstankande - och nattamning tillfredsställer dem alla. Nattamning säkerställer också att mjölkproduktionen hålls uppe även efter det att annan mat introducerats.
Att spädbarn sover ytligt är också en skyddsmekanism. Spädbarn kan i vissa fall sova tyngre om de får ersättning eftersom ersättningen är mer svårsmält än bröstmjölken. Detta är troligtvis en bidragande orsak till den förhöjda risken för plötslig spädbarnsdöd (PSD) hos icke-ammade barn. En napp gör också att bebis sover ytligare så för icke-ammade barn är det bra att ge napp på natten. Ammade barn behöver inte napp av den anledningen. Dessutom riskerar napp att störa amningen och utebliven amning är en större riskfaktor för PSD.

Duktig-bebis-myt 4: en duktig bebis ska lugna sig när hen får napp.

Verklighet: bebisars sugbehov är till för att se till att mjölkproduktionen är god, så ofta ratas napp av bebisen eftersom den inte tillför något.
Hur mycket mjölk du producerar beror allra mest på hur mycket mjölk bebis efterfrågar. När mjölkproduktionen behöver öka för att hålla takten med bebis behov så suger hen oftare. Om bebis erbjuds en napp i stället för bröstet så upptäcker hen strax att den inte ger någon mjölk och att den kräver en annan sugteknik och då spottar hen ut den och ber om bröstet igen. Det är alltså normalt beteende för ammade barn att inte acceptera napp även om en del barn tar den lätt.

Duktig-bebis-myt 5: en duktig bebis ska lätt kunna byta fram och tillbaka mellan flaska, napp och bröst.

Verklighet: tuttförvirring är vanlig oavsett ålder på barnet.
Det finns naturligtvis undantag, men många bebisar drabbas av så kallad tuttförvirring när de byter mellan flaska, napp och bröst. Tuttförvirring kan ta sig uttryck på flera olika sätt, så bara för att bebis tar bröstet betyder inte det att hen inte är tuttförvirrad. Därför är mörkertalet troligtvis rätt stort. Tecken på tuttförvirring kan vara att bebis helt enkelt ratar bröstet, men det är ett relativt extremt tecken. Tecken som kan vara svårare att upptäcka eller som kanske inte alltid tas som tuttförvirring är till exempel:

• bröstvårtan gör ont eller får sår - bebis har lärt sig att ta för grunt tag
• bebis biter i bröstvårtan - bebis har lärt sig att hen kan stoppa flödet i flaskan genom att bita ihop och använder samma teknik på bröstet
• bebis tar tag, släpper direkt och gråter - bebis har lärt sig att flödet kommer direkt ur flaskan och har inte längre tålamod att vänta på och jobba för att få igång utdrivningsreflexen

Tuttförvirring kan dyka upp direkt eller efter lång användning av flaska, och drabbar inte bara spädbarn. En del flaskor sägs vara utformade för att minimera risken för tuttförvirring (Calma till exempel) men inte en enda flaska på marknaden kan garantera att du inte får problem med amningen.

Duktig-bebis-myt 6: en duktig bebis ska ligga på medelkurvan för vikt, eller ännu hellre över.

Verklighet: medelkurvan innebär enbart att hälften av alla barn bör ligga över kurvan och hälften bör ligga under.
Jag vill börja med att poängtera att kurvorna är till för att upptäcka om det finns problem med näringsupptaget hos bebis. Det första som bör göras om en bebis inte följer sin kurva är att se till att mjölköverföringen fungerar som den ska genom att till exempel vara noga med att taget är bra. Fungerar amningen så bör andra orsaker, som till exempel allergier, utredas av vården.
En bebis ska alltså helst följa sin egen kurva, det vill säga en kurva som går parallellt med medelkurvan. Hälften av alla barn ligger på kurvor som är under medelkurvan och hälften på kurvor som är över. Att försöka “knuffa" en bebis till en högre kurva än den som hen naturligt landat på är nästintill omöjligt och fyller inget syfte. Ofta är viktuppgången också lite ryckig. Upp till två års ålder är det dessutom normalt för barn att söka sin kurva, det vill säga förflytta sig lite upp och ner. Att ligga på eller över medelkurvan är alltså inte “bättre" än att ligga på en parallell kurva under medelkurvan.
För att göra saker ännu krångligare så använder sig BVC av kurvor som till stor del är baserade på ersättningsmatade barn. WHO har tagit fram kurvor som är optimala för spädbarns tillväxt världen över och de ser lite annorlunda ut, särskilt för vikt. Det är detta som gör att vi ofta ser en artificiell amningspuckel vid 3-4 månaders ålder. Här är en jämförelse mellan BVCs kurvor (svart) och WHOs medelkurva (rött). Helammade barn går alltså upp snabbare än BVCs kurvor ger intryck av i början, och saktar sedan av igen.